Hur tillverkas det stål
•
Framställningsmetoder och användning
Den största delen av både den primära och den sekundära stålproduktionen sker med ungefär samma processer över hela världen.
Stål kan tillverkas antingen från järnmalm eller från återvunnet stålskrot. Huvuddelen av den malmbaserade produktionen sker genom reduktion av järnmalm i masugnar följt av stålproduktion i syrgaskonvertrar (se figur 3:2).
I den skrotbaserade tillverkningen smälts skrot i en ljusbågsugn. I figur 3:3 visas de viktigaste stegen schematiskt.
Det sker också viss produktion av järnsvamp där järnmalmen reducerats i fast fas. Denna järnsvamp kan sedan smältas i ljusbågsugn för vidare stålproduktion.
Ståltillverkning är en energiintensiv process och effektivisering och optimering av processerna är ett kontinuerligt arbete. Nu är klimatfrågan i stort fokus och stora satsningar görs för att minska koldioxidutsläppen som kommer från användning av kol och bränslen. Den svenska järn- och stålindustrin har arbetat fram en klimatfärd
•
Svensk forskning skapar lösning för stål utan kol
Stål finns överallt i vår vardag - i bilar, cyklar, järnvägar, broar, maskiner, diskbänkar, datorer. En hel del av stålet omkring oss återvinns. Men det skrot som recirkuleras räcker inte till för världens behov av stål. Därför behöver vi producera nytt.
För att klara nyproduktionen måste Sverige importera kol från bland annat Australien. Nytt stål tillverkas från järnmalm som bryts i gruvor. Stålet skapas genom att man tar bort syret från järnmalmen, som består av järnoxid. Det görs idag med hjälp av kol, som binder upp syret i järnoxiden.
Byt kol mot vätgas
Det är alltså kolet som används vid produktionen som är miljöboven.
Ståljätten SSAB producerar nästan nio miljoner ton stål per &ari
•
Stål
- För efternamnet Stål/Ståhl och personer som bär detta namn, se Ståhl.
Stål (latinskt namn: chalybs eller aciarium) är en smidbarlegering huvudsakligen bestående av järn. Traditionella stålsorter har kol som viktigaste legeringsämne. Moderna stålsorter innehåller även många andra ämnen (exempelvis krom, nickel, molybden och vanadin), vilket ger stålet olika egenskaper. Stål med små mängder legeringsämnen utöver kol kallas olegerade stål eller kolstål. Stål som innehåller en högre halt av legeringsämnen utöver kol kallas legerade stål.[1][2] De flesta former av kolstål är magnetiska (se också austenitiskt stål), men den avtar med ökad temperatur för att upphöra vid 769 °C.
Traditionella ståls kolhalt är högre än 0,4 procent (men lägre än cirka 2 procent[3][4]). Detta gör smidesgodset härdbart,[5] och det kan göras hårdare genom avkylning i vatten eller olja. Järn har antingen lägre eller betydligt högre halt av kol; gjutjärn och tackjärn[3] har