Hur förblir vi i
•
Jesus sa: Förbli i mig!
”Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.” Johannes 15:5
I inledningen av Johannes kapitel 15 talar Jesus om sig själv som vinstocken, Fadern är vinodlaren och vi som Guds barn är grenar i vinstocken. Och Jesus säger: Förbli i mig! På samma sätt som grenen inte kan bära frukt av sig själv, kan inte heller vi göra det om vi inte förblir i vinstocken. Jesu säger: Utan mig kan ni ingenting göra. Det är vad det innebär att kämpa trons goda kamp – att förbli i Honom!
Men hur går det till att förbli i Jesus? Vad innebär det rent praktiskt?
I Johannes 15:7 får vi en förklaring: ”Om ni förblir i mig, och mina ord förblir i er… ” Jesus är ett med sitt ord. Ja, Han ÄR Ordet! Att förbli i Jesus är att förbli i Hans ord, att förbli i Hans vilja, att ta det Jesus säger på största allvar, att hålla sig till Hans ord och lyda Hans bud – då blir vi kvar i honom. Ell
•
Hur förblir och växer vi i tron hela livet?
Håkan Sunnliden är en aktiv och engagerad person, som ägnat hela sitt vuxna liv åt att tjäna som präst, bibellärare och resande förkunnare. Han började sin prästtjänst i Stockholm och har sedan varit verksam i Småland i 35 år.
Håkan berättar hur han i samband med konfirmationen blev medveten om att Gud ville något särskilt med hans liv.
– Jesus kom till mig på ett så tydligt sätt att detta präglar mig än i dag. Jag var lite besviken på den liberale prästen och fick inte ut något av hans predikningar, berättar Håkan.
– Då upplevde jag att Gud talade påtagligt till mig. Han gjorde klart för mig att jag var där för att möta honom. Det lärde mig att lyssna in Guds röst i gudstjänsten.
Håkan studerade till präst vid Fjellstedtska skolan i Uppsala. 1970-talet var en omvälvande tid och flera av lärarna var starkt vänsterorienterade. Samtidigt upplevde skolan en karismatisk väckelsevåg som blev avgörande för Håkan och flera av hans stud
•
PDF-fil för hela numret finnes i Ledaren.
UNDER VÅREN 2010 funderade jag en del över vårt missionssällskaps framtid. Vi är få men uppfattningarna om vägen framåt är många och det känns som om vi dras åt olika håll. Enheten kan emellertid bevaras trots olikheterna. Det är vår kallelse att bevara den genom fridens band och genom att istället betona likheterna. Kanske kan vi enas om vägen framåt. När jag blev tillfrågad om att predika på ELMBV: s årsmöte (2010) visste jag att det var detta jag skulle tala om. Artikeln här nedan bygger på den predikan. Det förnimmes därför en viss predikoton som läsaren ombedes ha överseende med.
Det är inte utan vånda jag beskriver sådant som skett i vårt missionssällskaps historia. Vem är jag att bedöma vad som gjorts och inte gjorts? Jag vill framhålla att i de delarna av artikeln är jag ett ofullkomligt subjekt. Men trots det vill jag berätta hur jag upplevt skeendena. Jag tror nämligen att flera har haft liknande upplevelser och tank