Hur är eu förordningar
•
EU-rätt och annan internationell rätt
Regelgivare ska följa och tillämpa EU-rätt och annan internationell rätt på ett korrekt sätt. Det gäller vid förslag till nya eller ändrade regler, oavsett om de föranleds av en EU-rättsakt, ett internationellt avtal eller om det handlar om ett helt nationellt regelförslag.
Om ett förslag strider mot EU-rätt får det enligt EU-fördraget inte genomföras. Sveriges medlemskap i EU ställer alltså vissa krav på utformningen av nationella regler.
Om det här avsnittet
EU-rätt och annan internationell rätt har inte samma rättsliga status, men när det gäller hur förslag till nya eller ändrade regler som berörs av EU- rätt eller annan internationell rätt ska konsekvensutredas, finns det generellt sett inga skillnader.
I det här avsnittet beskriver vi vad du bör tänka på när du ska redovisa hur förslaget förhåller sig till EU-rätt eller annan internationell rätt. I den första delen beskriver vi vad du ska göra och hur du kan tänka och resonera. Vi v
•
Direktiv och förordningar från EU
Ett direktiv från EU har som syfte att harmonisera medlemsstaternas nationella lagstiftning inom något område, till exempel vilka krav som ska ställas på olika produkter. Direktiven är bindande för medlemsstaterna men EU överlåter till medlemsstaterna att själva bestämma form och metod för hur direktiven ska genomföras i nationell rätt. I Sverige genomförs EU-direktiv normalt genom att nya regler utfärdas genom lag, förordning eller föreskrifter från statliga myndigheter.
En förordning från EU är bindande för medlemsstaterna och gäller direkt och likadant i alla medlemsstater. Den blir en del av den nationella lagstiftningen och får inte genomföras på annat sätt i nationell rätt. Detta kallas för att förordningarna är direkt tillämpliga.
Reglerad mätteknik
EU har utfärdat flera direktiv på mätteknikens område. I direktiven ställs bland annat krav på olika mätinstrument, färdigförpackningar och vilka måttenheter som får användas.
I Sverige har r
•
EU:s lagar och regler
Olika typer av EU-regler
Kallas för rättsakter
Ett gemensamt namn för EU:s lagar och regler är rättsakter. Alla rättsakter måste höra ihop med en artikel, en paragraf i EU-fördragen eller i andra rättsakter. Det kallas att de måste ha en rättslig grund som visar att EU har rätt att fatta beslut i frågan. Rättsakter som antas av EU:s lagstiftare, det vill säga ministerrådet och Europaparlamentet, är så kallade lagstiftningsakter. Rättsakter som till exempel EU-kommissionen antar är inte lagstiftningsakter.
Rättsakter som styr mer – eller mindre
På EU-nivån fattas beslut om flera olika typer av rättsakter som är styrande i olika grad. Vissa är bindande och måste följas, medan andra är rekommendationer. Detta hör ihop med vilken befogenhet EU har på ett visst politikområde.
Ibland behövs lagar som ska se ut på samma sätt i alla medlemsstaterna. Då kan EU-kommissionen föreslå en förordning.
I andra fall kan medlemsstaterna välja på vilket sätt de vill uppnå