Hur hade människorna det
•
Evolutionen - människans utveckling
Människan och aporna hade gemensamma förfäder till för ungefär 7 till 6 miljoner år sedan. Vi är idag mest släkt med schimpanser.
Bild: Wally Gobetz
Homo sapiens kom till Europa för 40 000 år sedan under den senaste istiden. Då låg det en tjock inlandsis över det som idag är Skandinavien.
Tidiga människoarter
För 2,4-1,6 miljoner år sedan levde homo habilis, "Den händiga människan". Hon var cirka 120 cm lång och kunde tillverka redskap av trä, ben och sten.
För 1,8-0,3 miljoner år sedan utvecklades homo erectus, "Den uppresta människan". Hon var 150-180 cm lång, gjorde bättre redskap och använde eld. Med längre ben kunde hon springa snabbt och gå långt på stora grässlätter.
För 600 000 år sedan kom föregångarna till en ny art människor. De vandrade ut ur Afrika för 500 000 år sedan och utvecklades till neandertalare och denisovamänniskor.
Neandertalarna slog sig ner i Europa. De överlevde i djupa skogar och berg tack var
•
Homo sapiens
Homo sapiens - den moderna människan - uppkom för omkring 200 000 år sedan i Afrika. När de första moderna människorna lämnade Afrika för cirka 70 000 år sedan, vandrade de mot nya och okända kontinenter och spred sig med tiden över hela världen.
Bild: Sémhur
Rekonstruktion av en av våra förfäder för ca 30 000 år sedan.
Vi kommer från Afrika
De hittills äldsta kända fynden av Homo sapiens presenterades i tidningen Nature i juni 2003. Paleontologen Tim White vid Berkeleyuniversitet i Kalifornien ledde utgrävningar i Etiopien och fann tre kranier (skallar) som bedöms vara 160 000 år gamla. Dateringen är mycket säker eftersom fynden gjorts mellan lager av två vulkaniska bergarter. De tidigare äldsta fynden av den moderna människan är cirka 120 000 år gamla. Fynd av Homo sapiens förekommer ytterst sällan i fossila lager äldre än 100 000 år.
Kranierna från Etiopien kommer från två vuxna och ett barn, långa och kraftiga människor. Dessa hjärnskålar är stora
•
Från stenålder till nutid
I Skandinavien har människor bott och levt i nästan 15 000 år och varje generation har lämnat spår efter sig. I modern arkeologisk forskning delas mänsklighetens historia in i olika tidsperioder.
Mänsklighetens historia är lång. Arkeologens jobb är att studera och tolka de föremål, fragment och strukturer som finns kvar från det förflutna och sätta in dem i ett sammanhang. Arkeologen sysslar oftast med materiella lämningar från skriftlösa samhällen men arbetar även med material från områden där historiska källor finns.
Äldst är stenåldern (ca 13000–1700 f Kr), följd av bronsåldern (1700–500 f Kr) och yngst är järnåldern (500 f Kr–1050 e Kr). Det historiska skedet omfattar medeltiden (1050–1500 e Kr) och den period som ibland kallas för nyare tid (1500 e Kr–nutid).
Att det förhistoriska skedet delas in i sten-, brons- och järnålder antyder den materiella kulturens betydelse för hur vi betraktar vår värld och organiserar den. Genom att studera materiell k